17 decmber 2005

Vaknade klockan sex på morgonen och var kissnödig. Efter att ha druckit ett glas vatten gick jag tilbak till min säng och låg sedan där och väntade på att klockan skulle bli kvart i åtta så jag kunde gå upp och göra mig iordning. Johan sov så gott i sängen bredvid och var så fin.

Kvart i åtta ringde så klockan och jag hade just lyckats somna om. Men, det fanns inget att göra än att tsiga upp så det gjorde jag och ställde mig i duschen för att vakna lite mer. Under tiden jag stod i duschen vaknade Johan och gick upp och sen fixade vi en god frukost för att ladda inför dagen. Johan stannade hemma och avslutade sin frukost medan jag blev skjutsad in till frisören, där jag sedan satt till hlav elva ungefär. Under tiden åkte mor och far och hämtade blommorna som dom lämnade av hos frisören.



Sen åkte dom iväg på lite ärenden medan jag satt och blev ompysslad. Vid halv elva kom dom tillbak men nu med min klänning så jag kunde byta om innan vi skulle till fotografen.

Johan och Miguel stod och väntade hos fotografen när vi kom och Johan blev nog väldigt rörd. Jag blev väldigt rörd av att se honom, uppklädd och fin. Min blivande man! Fotosessionen tog inte mer än 20 minuter sedan åkte vi iväg till några ställen i omgivningen för att min far skulle ta några fler porträttfoton av oss. Så fotografen har tagit studiofoton och far alla andra foton där vi poserar. Och några till.

Klockan ett var det lunch hemma hos mina föräldrar och då dök Johans föräldrar och syskon också upp och åt. Så det var fullt hus eftersom min moster med familj också var där. Vi åt kycklinggratäng och ris. Efter det blev det en evig väntan...

Ungefär halv fyra, efter att alla utom min bror och hans tjej hade åkt, klädde vi om och sedan satte vi oss i bilen så att vi kom lagom till klockorna skulle ringa i kyrkan. Oj, vad nervöst det var att stå innanför portarna och vänta på att dörrarna skulle öppnas och vi gå in. Efter klockringningen började kantorn spela "The ring goes south" av Howard Shore och vi började gå. Hela tiden var vi tvugna att tänka på att inte gå för fort.



Vä framme i kyrkan hälsade prästen välkommen och sedan började våra solister, Johans morbror med fru, att sjunga och spela. Dom spelade "Under your spell" av Joss Whedon. Det märktes att Gunilla var lite nervös för hon stakade sig på några ord, men det släppte till slut. Sedan var det dags för psalmsång innan prästen började prata.



Allt gick väldigt fort och helt plötsligt gav vi varandra löftena, blev vigda, välsignade och sedan var det dags för sista solosången, som var "Aldrig ska jag sluta älska dig" av Jonas Gardell. Denna gången var Gunilla inte alls nervös och hon sjöng så otroligt fint. Blev väldigt rörd och kämpade för att hålla tillbak tårarna.



Efter utgångsmarschen, som var "Concerning Hobbits" av Howard Shore, stannade vi och tog emot alla gratulationer. Efter att inte gråtit under hela ceremonin började jag gråta då jag såg alla tårögda människor, och speciellt Jessica.



Vi stannade kvar en liten stund inne i kyrkan och sedan gick vi ut på kyrktrappan där det flög ris hejvilt i luften och folket jublade.



Gästerna åkte iväg till Göingehuset där vi hade festen medan vi, nu gifta, åkte en sväng hem till mina föräldrar för att dra ut lite på tiden, kissa lite och bara njuta av varandras sällskap en stund. När vi väntat en kvart eller så åkte vi efter gästerna och gick ner till Clublokalen där dom alla väntade på oss. Till tonerna av "In the stone" med Earth, wind and fire gick vi så in och alla applåderade. Så häftig känsla. Sen var det mingel och fördrink, bestående av Glûwine.





Därefter var det dags att förflytta sig upp till matsalen där vi intog vår måltid varvat med sång och en hel del tal. Många tal som rörde oss båda. Min far höll ett väldigt fint tal så jag blev tårögd, för jag insåg då hur mycket han och mor verkligen tycker om Johan. En underbar känsla. Min bror hade skrivit en liten vers om Linor som var så bra och även den rörde mig väldigt mycket. Alla andra tal rörde mig också men speciellt de här två.

Maten som serverades var:

Förrätt: Mousse på rökt rådjur med grädd- och citronvänd ruccola och lingon



Huvudrätt: Helstekt oxfilé med rödbetssmörsås och gorgonzolarisotto serverad med en finskuren sallad med rostad, flagad mandel



Efterrätten kom in med sprakande fyrverkerier



Efterrätt: Ljummen chokladganache med kardemummaglass och ananassalsa



Efter maten var det dags att bryta borden. Anders och Gunilla sjöng och spelade lite för alla gästerna och folk försåg sig med godsaker ifrån gottebordet. Efter bröllopsdans till "Green eyes" med Coldplay och presentöppning blev det så dags för bröllopstårtan. Vi hade två olika tårtor eftersom jag älskar choklad och Johan älskar Prinsesstårta. Så vi hade en Chokladmoussetårta och en vit trevånings Prinsesstårta. Båda sorterna smakade himmelskt.



Klockan var ungefär tolv när vi sedan åkte till Stadshotellet för att tillbringa natten i deras Bröllopssvit. Bubbel, frukt och choklad mötte oss på rummet där vi bara satte oss ner och tänkte igenom dagen som varit. En helt underbar dag som vi kommer minnas länge. Morgonen efter en otroligt skön natt, på alla vis, fick vi frukost på rummet innan vi checkade ut någon gång runt tolv.

En helt underbar dag fick vi och vi vill tacka alla som var med oss på den här resan. Nästa stora händelse är vårt barns födelse i mars och vi hoppas att alla är med oss då också. Tack för en underbar dag!

Nu börjar det närma sig dagen D. Är lite smått nervös nu men det ska säkert gå bra. Även om allt skulle gå fel, vilket vi inte hoppas, så spelar det ingen roll för huvudsaken är att vi blir gifta. Har just gjort klart det sista på festprogrammet och vigselprogrammet och mailat iväg till far så han kan trycka ut det och sätta ihop det. Blommorna och frisyren är fixade. Kläderna hänger i tryggt förvar i Finja. Solister, kantor och präst är klara. Maten och tårtorna är klara. Tror nog att allt är klart. Och det vi glömt nu kan vi lika gärna låta bli att komma ihåg!

Var och provade klänningen i lördags. Den satt helt perfekt! Jag som var så orolig...hade jag inte behövt vara. Therese på MIPA-form är helt underbar! Får inte glömma att skicka ett tackkort till henne sen. Nu ska jag bara låta bli att äta en massa onyttigt till på lördag så jag inte växer mer om magen innan dess. Skulle ju vara lite trist om klänningen satt som ett korvskinn över magen då.

Blev lite orolig när jag pratade med våra solister. Tydligen har dom ändrat lite i texterna så dom ska passa bra in på dagen. Tänk om dom ändrat på den engelska så inte budskapet går fram? Dom måste sjunga precis som texten är i den annars blir jag ledsen. På den svenska är det okej att dom ändrar för den betyder inte lika mycket för mig som den engelska. Dock är det en fin sång så det vore trist om det blev för mycket ändrat i den. Nåj, Johan ska ringa och prata med dom ikväll för jag kom mig inte för att göra det igår när jag pratade med dom.

Annars bekymrar mig inget just nu...

Jag verkligen avskyr att vara ifrån Johan. Det är väl inga problem när han är på jobbet för då vet jag att han snart kommer hem men när jag är här i Finja och han sitter i Ljungby är det outhärdligt. Jag vill vara med honom hela tiden, krypa upp i hans famn (trots att jag är stor som en valross) och bara mysa. Kunna sträcka ut handen och bara känna på honom när han sitter bredvid mig vid datorn. Ta på honom när jag vill. Ropa på honom när jag ligger i badet bara för att få se honom i dörren. Höra honom prata med katterna och kasta boll till Spike. För varje sekund som går saknar jag honom mer och mer. Han är mitt allt och jag vill aldrig vara utan honom.

Den dan jag träffade Johan första gången visste jag inte vad som skulle hända. Att det skulle ske ett under. Att en sådan underbar människa ville ha mig. Att en sådan underbar människa såg mig. Att en sådan underbar människa ville finnas där för mig, oavsett hur jag mår eller hur jag ser ut. Att jag skulle ha den turen att träffa Johan den där dan trodde jag aldrig.

Man tror alltid att man vet vad kärlek är. Att man upplevt den stora kärleken. Det trodde jag också. Men det var innan jag träffade Johan. Med Johan känner jag mig hel. Han gör mig hel. Han gör mig lycklig som ingen annan någonsin kunnat göra. Han finns där för mig oavsett vad som händer. Precis som han finns där för mig vill jag finnas där för honom. Hålla honom i handen när något är jobbigt. Bara pussa bort hans ångest och tårar. Hålla om honom när livet är mörkt.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska någon så mycket som jag älskar Johan. Han är mitt allt. Han är far till barnet i min mage. Han är den jag alltid letat efter. Han jag sökt efter så länge. Min kärlek för honom är så stor och stark och det finns inget som kan förstöra den. Jag kommer alltid, alltid att älska honom.

Tanken på att han finns där hemma och väntar på mig gör mig varm. Han får kela med katterna inatt medan jag får nöja mig med en kudde. Längtar tills jag åter får vara i hans famn, känna hans värme och kyssa hans mjuka läppar.

Johan, du är mitt allt, min vän och älskare, min stjärna när det är jobbigt och min sol en mörk dag. Jag älskar dig så otroligt mycket!