Så jag i det närmaste älskar mitt stillsamma, lugna liv med Johan. Egentligen är det bara ett jobb som saknas, men det är ju enbart för att vi ska ha lite mer pengar att röra oss med. Annars hade jag nog kunnat leva med att vara hemma på dagarna, gosa med katterna, pyssla på balkongen, läsa och bara titta på film. Men, jag har fått höra att det finns dom som tycker att vi är tråkiga och förutsägbara och inte roliga att umgås med. Fine, jag kan köpa det men för allt i världen säg det till mig direkt istället för att låta entusiastisk när man vill hitta på nåt för att sen bara...total tystnad. Ganska fegt tycker jag att det är när man inte kan säga nej rakt ut, utan man istället måste säga ja först för att sedan bara skita i det. Jag tycker om ärliga människor och kan man inte vara ärlig mot mig behöver man inte bemöda sig med att försöka vara min vän.

Kanske man inte borde skriva allt som flyger runt i huvudet på en så här på internet men jag känner ändå att det är min dagbok, mitt liv och den som vill kan läsa och ta åt sig eller inte. Jag är nog inte den perfekta vännen eftersom jag säger det som faller mig in men jag står åtminstone för det.

Så jag bär på en hemlighet. En hemlighet inte många vet om, bara dom som står mig allra närmast. Kanske en dag att jag skriver om den här men tills dess...Var ärliga mot varandra!