Nere

Visst är det konstigt? Ena dan är allt bra och man mår hur bra som helst och tycker att livet nog ändå är ganska bra att leva för att sedan vakna dan efter och allt känns bara skit. Ska det vara så här? Är det nåt jag måste lära mig att leva med? För i så fall vill jag inte vara med...

Vaknade i morse och kände mig ledsen. Varför vet jag inte, för jag kunde inte fått ett bättre uppvaknande (som jag inte ska gå in på här!). Känns som jag gått i en dvala hela dan. Vet inte var dagen tagit vägen men den är snart slut och jag ska gå och lägga mig. Kanske är lika bra det för imorgon kanske allt är bra igen. Susanne kom och hälsade på vilket var väldigt trevligt. Gillar S hon verkar vara så klok samtidigt som hon inte är perfekt så man blir irriterad på henne. Även om vi inte träffats så många gånger så tror, och hoppas, jag att vi kan bli vänner för det skulle jag vilja. Vänner ja, dom lyser ganska bra med sin frånvaro just nu. Kanske är mitt eget fel som inte ringer dom oftare, men å andra sidan kan ju dom höra av sig ibland också. Ska iallafall träffa Anette imorgon. Vi ska shoppa julklappar (om man nu kan hitta några i den här lilla stan...och just det...man ska ju veta vad man ska köpa också. Vad köper man till dom som redan har allt?) och fika och bara ha det allmänt trevligt hoppas jag. Hon är rolig! Påminner mig så mycket om min norrländska ängel, vilken jag saknar väldigt mycket.

Lyssnar på Sarah McLachlan. Hennes röst får mig att rysa. Texterna talar direkt till mitt hjärta och hon får mig att känna mig både lycklig och sorgsen samtidigt. Hon har nog en röst så lik en ängels man kan komma.

in the arms of an angel
fly away from here
from this dark cold hotel room
and the endlessness that you fear
you are pulled from the wreckage
of your silent reverie
you're in the arms of the angel
may you find some comfort there

~ Angel av Sarah McLachlan ~