Måndag och höststorm

Undrar just om det är ett tecken att allt kommer att gå åt skogen....Det är full storm ute och regnet piskar mot rutorna. Om en stund ska jag sätta mig i bilen och kör det 3,5 milen till jobbet ännu en gång. Fast denna gången känns det ännu mindre roligt än vanligt. Måste prata med min chef idag och jag vet absolut inte hur det hela kommer att förlöpa och vad som kommer att komma ut av det. Drömmen vore ju att allt skulle lösa sig, hon skulle förstå hur jag känner och försöka tänka sig in i hur hon skulle känna det om det var hon som var i mina situation och sedan ändra på sitt sätt att vara. Förmodligen kommer det inte att bli så men man kan ju hoppas. Istället kommer hon att sitta där och försvara sig och inte alls förstå vad jag menar och inte ens försöka föreställa sig hur man kan känna att hela tiden, varje dag känna sig ifrågasatt och påpassad. Ringde för övrigt till HTF för att höra vilka rättigheter jag har vad gäller pengarna men det var inte myket hjälp jag fick där. Jag är ju inte medlem och när han som svarade fattade det så blev han högst ovillig att hjälpa mig. Så det gjorde att jag tappade modet ännu lite mer. Nåväl Johan finns där som ett stöd och det är jag väldigt glad för. Vet inte hur det skulle gått utan honom. Jag klarar mig alltid, det brukar jag göra, men det är skönt att någon finns där för en.