Alla helgons helg

I helgen är det alla helgons helg, en tid då man kan ta en minut eller två att tänka på alla nära och kära som inte längre finns med oss här på jorden. Jag tycker det är så synd att det bara blivit ett enda stort jippo för alla ungdomar (ja jag låter som en gammal tant men det kan jag leva med!) det här med Halloween. För det första så är det bara ett kommersiellt trick skapat av någon slug köpman i det stor landet i väst. Enbart ännu ett sätt att tjäna pengar! För det andra så går hela poängen förlorad då alla bara klär ut sig till spöken och häxor och sedan går ut och super skallen i bitar! Suck!

Sitter här och tänker på min mormor och morfar som jag saknar något alldeles otroligt. Morfar dog när jag var tio av en hjärtatack och fem år senare, veckan innan jag skulle konfirmeras dog mormor av en hjärtinfarkt. Trodde att mitt hjärta skulle gå sönder och aldrig mer läka, så onte gjorde det när mormor dog. Älskade henne så mycket och gör ön. Jag vet att dom sitter någonstans och vakar över mig och är med mig vad som än händer och det är en stor tröst.

Min farmor dog för fyra år sedan av ålder. Hon blev 90 år och levde ett väldigt rikt liv. Kom aldrig henne så nära som mormor men jag älskade henne innerligt också. Hon dog när jag pluggade i Västerås och det var först på hennes begravning som jag fattade att hon verkligen hade dött och aldrig mer skulle bak en spettkaka till eller bjuda på en glass till ur hennes aldrig sinande glassförråd. Jag kunde inte sluta gråta när jag väl började. Det är enda gången som jag faktiskt sett min far gråta.

Det finns så många fler som jag har känt och som nu är borta och som jag saknar mer eller mindre. Just nu är jag väldigt orolig över vad som ska hända med far. Hanhar fått svarpå sina hjärnröntgen och det finns förändringar så läkaren har skickat det vidare till Lund så att dom får titta på det. Vill inte, orkar inte, gå igenom samma sak en gång till som då han opererade sin hjärna -96. För tänk om han inte klarar det denna gången?