En vanlig lördagkväll

Just nu önskar jag väldigt mycket att jag kunde italienska så jag kunde förstå orden som jag skrålar med i till Josh Grobans vackra stämma. Förmodligen är det väl någon vacker kärlekssång till någon vacker kvinna i ett land långt borta. Tänk om någon skulle skriva en kärlekssång till mig! Fast bara inte på italienska för då förstår jag ju ingenting....

Har jobbat hela dagen och jag antar att det är därför jag är så där nedstämd som jag brukar vara efter en dag på jobbet. Min armbåge värker så där lagom mycket och jag väntar bara på att värken ska flytta sig till mina knän eller mina händer eller någon annan led i kroppen. Borde gå till läkaren och kolla om det har med min pso att göra men ärligt talat är jag rädd för svaret han ska ge mig och just nu känns det bättre att inget veta. Tänker så på Johans pappa och där han är där vill inte jag vara. Gå som en 80-åring när man är 50!

Är ganska less på jobbet även om det för tillfället går ganska bra, kommer få ett par tusen i bonus denna månaden så jag ska inte klaga. Det enda jag kan känna är att min chef inte borde vara chef för hon har ingen aning om hur hon ska bete sig som chef och hon är förbannat feg och rädd för att göra fel och få kritik. Så istället röjer och tjatar hon och gnatar som en gammal surkärring. Någon borde ge henne ett riktigt råknull så hon kunde slappna av lite sen! Nåväl ser mig om lite efter andra jobb för det börjar bli riktigt tråkigt att pendla varje dag även om det bara tar en halvtimme. Dyrt är det också! Denna månadslönen tog slut innan jag ens fick in den på kontot. Tur vi var och storhandlade så vi åtminstone har mat. För jo det är ganska mycket vi nu...Johan bor mer här hos mig än hemma hos sig och jag tycker det är helt underbart att ha någon att komma hem till.

Någon och någon förrsten, Johan betyder väldigt mycket för mig och han har verkligen bevisat vilken underbar människa han är under de senaste veckorna. Trots allt som hänt med min vänskap med Tess och hur upp och ner det blev när jag åkte till Johan så är jag väldigt glad över att jag lärde känna henne och att hon faktiskt sammanförde oss även om hennes avsikt med det inte var att han och jag skulle bli ett par. Jag har förstått ganska mycket nu när jag har betraktat allt på lite avstånd och fått lite distans till allt och det enda jag kan göra är att vara tyst och bara låta allt vara. Det är inte längre så viktigt för mig att vara omtyckt av alla, vilket det kanske inte har varit innan heller, och jag sörjer inte längre att Tess inte vill vara min vän. Det fanns dock en dag då jag gjorde det eftersom jag trodde att vi hade en fin vänskap på gång. Har dock lärt mig henne ganska bra trots att vi inte kände varandra så länge och hon är ingen människa jag vill ha i mitt liv. Hon är en del av Johans liv och så länge han vill att hon ska vara det så accepterar jag det men jag kommer aldrig att lita på henne till fullo. Jag tänker inte gå emellan en vänskap som vara i 25 år och dessutom är jag väldigt säker på var jag har Johan och jag litar till 110% på honom så där har jag inget att vara rädd för.

Skulle skriva väldigt mycket mer men nu börjar smärtan sätta sig i händerna istället. Och Josh sjunger än en gång en, vad jag skulle gissa på ännu en gång, är en vacker kärlekssång. Dags att ta tag i disken.

Trött och grinig!

Igår var jag så trött att jag inte kunde hålla ögonen öppna tillräckligt länge för att hinna läsa ett kapitel av Sandman. Vaknade till av dunsen av albumet som trillade ner i huvudet på mig när jag somnade. Och det var inte för att Sandman är sövande!

Var ledig igår och då höll vi på med Johans gamla lägenhet. Johan städade och jag tvättade alla fönster. Trasan blev svart sen säger jag inget mer om det! Nåväl nu ska dom inte ha nåt att klaga på iallafall och gör dom det så får dom med mig att göra...Åkte till Ikea efter det och shoppade en hel massa. Fast för en gångs skull var det inte jag som var värst. Tog en massa saker och ångrade mig hela tiden så det blev inte mer än hälften av det jag skulle köpa plus lika mycket som jag inte skulle köpa. Efter två timmar på IKEA var jag ganska grinig. F´låt Johan! Inte konstigt att jag var trött.

Sov som en gris hela natten och det var längesen jag sovit så gott. Kanske var det för orden Johan sa igår. Mår så bra när jag är med honom och för en gångs skull är jag riktigt lycklig. Livet är underbart och det tack vare Johan!

"I can´t take my eyes off you...."