Igår, idag, imorgon

Så, i torsdags när jag och Jocke skulle köra till jobbet hamnade vi nere i diket. Jocke var sen och skulle hämta mig i Finja. När jag är sen brukar jag köra lilla vägen mellan Finja och Vankiva för det är närmare och går snabbare än att köra inom Hässleholm. Givetvis tipsade jag Jocke om det så vi körde den vägen. Det är bara det att det är en trevlig liten 90 graders kurva på den vägen och Jocke lyckades köra in i den kurvan i 80. Det säger sig självt att bilen inte har några som helst planer på att köra på vägen utan den tycker givetvis att rakt fram är bästa väg. Så vi snurrar lite lagom fort runt (kändes som flera minuter vi snurrade men i själva verket tog allt kanske en sekund eller två) för att till slut hamna nere i diket. Vi lyckades ta oss upp och när vi väl är på vägen igen rusar Jocke ut ur bilen för att kolla så att det inte blev några skador. Men jag då? Han brydde sig mer om bilen än om mig! Nåja vi klarade oss undan med blotta förskräckelsen men det kunde gått riktigt illa. Vi landade nämligen mitt emellan två träd och en halvmeter åt något av hållen så hade vi suttit klistrade runt nåt av dom där träden. Vi kom så klart lite sent till jobbet och sen var allt som vanligt resten av den dan...

Fick mess sent igår av Maria på jobbet. Hon var ute med sin man och partajade i storstan Ljungby. Givetvis träffade hon Johan och det var därför hon messade. Hon hade tagit en bild av honom och Magnus...ganska söta var dom allt tillsammans! Hoppas Maria stannar på jobbet så jag har någon att samåka med nu när jag ska flytta till metropolen jag också. Skulle vara skönt att dela kostnade med någon nu när jag överger Jocke. Håller för övrigt på att övertala honom att flytta till Ljungby också. Har till och med erbjudit honom en plats i min gigantiska klädkammare. Kan inte förstå att han inte nappar på det superfina erbjudandet?!?

Idag gick jag upp i ottan. Eller det kändes så åtminstone när klockan ringde halv åtta. Har varit i min nya lägenhet med mor och far för att far ska tapetsera till mig. Var på färgtema och valde tapeter, lila i vardagsrummet och rött i sovrummet, innan jag åkte till jobbet. Kommer bli så fint! Åkte inom Johan och sa hej en liten stund vilket resulterade i att jag kom en kvart försent till jobbet. Var ju inte tänkt så men han verkade glad över att se mig när han öppnade dörren i sin nytvättade morgonrock. (vill inte tänka tanken på hur den såg ut innan den blev tvättad. Usch!) Bakis som bara den! Huvud som värkte. Hoppas det blev lite bättre av att jag kom in och pussade på det! Efter det var dan mest seg och kunderna allmänt irriterande. Nåja inte alla men det finns otroligt många tröga människor i detta land som inte har något annat för sig än att ringa kundtjänst och klaga på någon lite skitsak som ändå kommer att lösa sig om dom bara kunde ha lite tålamod och avvakta en stund eller två. Nåja när klockan var nio fick jag ju äntligen åka hem och det var så otroligt skönt att få sätta sig i bilen och blåsa på med Linkin Park i högtalarna. Jag och Jocke tävlade på vägen hem. Dumt, jag vet men det var helt underbart att köra fort...som vanligt! Borde nog lugna ner mig lite när jag kör den lilla vägen mellan Markaryd och Hässleholm, det finns ju trots allt djur som bor i skogarna också. Vill ju inte gärna ha en blodig date med en älg. Blir också bättre när jag flyttar för då är det motorväg och viltstängsel hela vägen. Skönt! Där kan man lätt komma upp i 150 om man inte passar sig. Men det är ju så skönt att köra fort! "Lev fort, dö ung, bli ett vackert lik" James Dean.

Imorgon ska jag sova tills jag vaknar, inga väckarklockor ska få väcka mig! Ska fara till Ljungby med några lådor när jag väl masat mig upp ur sängen och givetvis ska jag ju träffa Johan också. Stannar till måndag tror jag...Annars vet jag inte riktigt vad som ska hända imorgon, eller dan efter det, eller dan efter det, eller....Men alltid kommer det att hända något i mitt liv även om dagarna mest känns händelselösa så finns det alltid någon liten sak som är värd att minnas. Det är dom små sakerna som gör livet till ett under.

"I haven´t ever really find a place that I call home, I never stick around quite long enough to make it..." Kanske jag äntligen hittar hem?