En känsla

Har en känsla inom mig som jag inte förstår. Lycka blandad med skräck är nog det närmaste jag kommer att beskriva den. Är rädd för vad som ska hända, är rädd för hur livet ska bli. Samtidigt känner jag mig märkligt lycklig just nu. Börjar flytta imorgon och borde nog egentligen gå och packa ännu en flyttlåda. Hade en riktigt bra dag på jobbet och för en gångs skull känns det som att jag nog har hittat rätt en liten stund. Ingenting varar för evigt men jag passar på att njuta så länge det varar. Precis som jag njuter av de stunder jag får med J. Den mannen har kommit mig närmare än någon annan någonsin gjort så fort. Har min älskade vän Kattis men det är inte alltid hon förstår och min norrländska ängel är så långt borta. Alla har sitt och det känns som att hur mycket man än berättar och förklarar för dom så förstår dom inte. När jag är med J behöver jag inte säga så mycket, han verkar förstå ändå. Känner inte att jag måste hålla igång och prata en massa utan jag får lov att sitta tyst utan att han tycker jag är märklig.

Fick en reminder om mitt liv i Norrland tillsammans med Johan. Han skickade en cd med bilder han tagit med sin digitalkamera under tiden vi var tillsammans. Blev lite jobbigt att titta på bilderna och minnas hur jobbigt det var i slutet. Han var mannen jag trodde att jag skulle leva resten av mitt liv med men helt plötsligt tog det slut. Jag gav av hela mig och han tog mig, vårdade mig ömt en stund för att sedan, helt utan förvarning, kasta bort mig. Den känslan som jag kände när han sa orden "Jag tror inte att jag älskar dig längre" finns det inga ord som kan beskriva. Jag trodde jag skulle försvinna bort i en dimma av sorg. Den känslan man känner av att inte längre vara älskad var fruktansvärd och inte en känsla jag vill känna fler gånger. Jag har mina katter och dom kommer alltid att älska mig. Så fort Algot ser mig spinner han som en liten motor och stryker sig längs med mina ben och Doris kommer krypande och lägger sig på min rygg när jag ligegr i sängen och läser och hon spinner som om det gällde livet. Det är riktigt kärlek, att vara älskad förbehållslöst!

Ska gå och läsa vidare i Js Sandmanalbum som han så vänligt har lånat ut till mig. Kan inte sluta när jag väl börjat läsa. Trodde inte att serietidningar kunde vara så bra! Dessutom har denna man (J alltså) börjat få mig att gilla filmer som är baserade på serietidningshjältar...Hallå!!! Tyckte Hellboy var hur bra som helst trots det inte helt otöntiga namnet (Sorry J). Satt till och med och grät när fadern dog och när HB fick sin flicka. Herre gud killen är ju röd! fast han har en grann mage! Well, here I come mr Sandman....