En helt underbar dag

Igår var en av de bästa dagarna jag har haft på väldigt, väldigt länge. Var underbart väder när jag vaknade. Planen var att sova tills jag vaknade vilket jag också gjorde. Problemet var att jag vaknade halv åtta! Så mycket för att sova länge. Nå väl jag gick upp och satt i min morgonrock och käkade frukost i en timme och socialiserade med mina kära föräldrar. Som helst plötsligt bestämde sig för att jag ska få deras matsalsmöblemang. Sånt är bra! Dessutom så måste min lilla mor blivit skvatt galen för hon har tänkt ge både mig och min bror var sin soffa á 3000 kronor. Förstår att bror min ska få en soffa, den får han nämligen som tack för att mor fick låna hans bil när jag krockat deras. Men varför får jag en? Ett stort mysterium för mig men jag ska absolut inte klaga. Behöver ju en soffa. Men dom kan glömma att dom får ge mig några födelsedagspresenter eller julklappar i år. Soffan räcker gott!

Efter den oerhört välsmakande frukosten, fil med musli, tog jag en riktigt lång och skön, varm dusch och gled sedan i min jeansklänning. Temperaturen låg nämligen på 20 grader så då får man passa på att visa upp sina vita ben en stund. Packade en väska och sedan satte jag mig i bilen och körde norrut. Konstigt men det tar bara en timme att köra från Finja till Ljungby men när man kör till jobbet tar det 45 minuter härifrån och från Ljungby tar det 25. Hur går det ihop?!?

Johan öppnade i bara mässingen. Nåja kanske inte men man kan väl få önska sig det eller?! Nä han gled omkring som värsta greven i sin morgonrock med kaffekoppen i ena näven och ciggen i den andra. Gudars vilken grabb!*suck* Dom ögonen, dom läpparna, den kroppen... Hela dan med J var helt underbar. Vi tittade på Buffy och "The Body". Var riktigt jobbigt att titta på det avsnittet för det var en sådan tung stämning och precis som det är när någon som står en väldigt nära dör. Satt och drog paralleller med mitt eget liv och insåg att det kunde vara jag som stod där och tittade på min far för åtta år sen. Han hade en hjärntumör -96 som dom opererade bort. Han låg nedsövd i en vecka för hjärnan svullnade upp så mycket och hade dom skickat hem honom för tidigt så hade han förmodligen inte överlevt. Nu gjorde han det som tur är men oron finns där fortfarande. Han har ju cellförändringar på stället tumören satt och den kan ju ha växt. Dom ska röntga honom i oktober så då får jag veta. Är bara så jobbigt att vänta och inte veta...Det var otroligt skönt att bara få bli kramad av J. Känner mig så trygg i hans famn.

Blev lite gladare sen när jag hittade ett album med Arne Anka i bokhyllan. Den serien är bara så otroligt rolig. Kan ju skratta i timmar åt den ankan. Han är ju bara så bäst! Och J lagade så god mat. Gillar killar som kan laga mat! Finns det något sexigare än en kille som lagar mat där resultatet dessutom blir jättegott? Jag diskar med glädje om någon lagar så god mat åt mig igen! Sen tittade vi på True Romance. Quentin Tarantino är en man jag beundrar oerhört mycket. Hans filmer är så förbannat bra, även om dom kan bli lite väl våldsamma ibland. Men jag bara älskar alla hans filmer och han har ju faktiskt skrivit manus till TR vilket märktes. Över till något annat...J när ska jag få se Donnie Darko som du jämt säger att jag måste se? Hmm, sen blev det lite mys *censur* och sen for vi till Växjö. Planen var att se The Village men vi orkade inte vänta så det blev Shrek 2 istället. Helt underbar film! Åsnan är min idol för att inte tala om Puss in boots. Var precis det jag behövde efter en något tung eftermiddag med The body och TR. Tack J!

Efter en riktigt skön natts sömn väcktes jag imorse av att J gjorde frukost åt mig. Ännu en gång, vad har jag gjort för att förtjäna den behandligen? Vem bestämde sig för att jag skulle ha den stora turen att träffa på J? Han är helt underbar, det finns inga andra ord för det! Bättre morgon kunde jag inte fått, enda trista var att jag faktiskt var tvungen att lämna sängen och gå till jobbet. Hade hellre legat kvar i sängen och myst hela dan med J men man måste ju tjäna pengar också. Givetvis kom jag försent till jobbet igen (tre dagar på rad är inte bra att komma försent *fy på mig*) men det var bara fem minuter och ingen sa nåt. Klarade ju ändå av min kvot av samtal så då är det okej antar jag. Lilla chefen medlyssnade lite innan jag skulle gå hem. Var hur trött som helst och inte alls på humör, vilket jag också sa till henne. Hon tyckte att jag gjorde ett bra jobb ändå. Gillar faktiskt henne trots allt skitsnack jag fått höra om henne i sommar när hon var på semester. En sak vet jag och det är att man inte ska lyssna på skitsnack och att man ska bilda sig en egen uppfattning om en annan människa. Alla ska få en chans!