Jag trodde det skulle vara hur enkelt som helst att åka ifrån J. Det var hur enkelt som helst att sätta sig i bilen och köra därifrån men ju längre jag körde desto sorgsnare blev jag. Vet egentligen inte varför för vi kommer ju att träffas igen, han kommer att ringa mig, precis som han sagt och vi kommer att ha hur bra som helst när vi är tillsammans. Det finns inget bättre än att sitta i hans lilla träiga soffa och mysa och kolla på Buffy eller någon av alla hans hundra filmer.
Nä jag är inte kär i honom, blir inte kär så lätt längre, men det finns något djupare hos honom som gör att jag vill ha mer. Vill lära känna honom på det planet, vill få honom att förstå att han kan lita på mig, vill känna att jag kan lita på honom. Visst vi har känt varandra två veckor, två väldigt intensiva veckor med mycket sex och en hel del annat också, vilket inte är någon lång tid. Vill inte inleda något förhållande nu men J vill jag ha i mitt liv så mycket vet jag. Han ger mig hopp och får mig att må bra. Jag känner mig som en människa i hans närhet och jag känner mig vacker, inte tjock och ful och klumpig som nästan alla andra får mig att känna. Har så svårt att tro på det folk säger till mig men det J säger tror jag på. Jag hoppas verkligen inte att han skulle säga saker till mig som han vet att jag vill höra bara för att jag vill höra dem utan att han säger saker han verkligen menar. Det visar sig med tiden.
Kom hem igår efter att ha mått sådär superbra som jag hittills har gjort i Js sällskap och genast kände jag depressionen smyga sig på igen. Vill inte falla men som det är nu så mår jag inte bra hemma. Måste få lov att vara ensam, göra det jag vill, skriva det jag vill utan att någon kommer och frågar vad gör du och varför gör du så och det är väl inte så bra att skriva dagbok på nätet så att alla kan läsa...Osv. Så ser mitt liv ut när jag är hemma. Dom ifrågasätter allt jag gör, när jag gör det och hur jag gör det. Oavsett vad jag gör så är det inte bra nog eller på rätt sätt. "Du kan ju göra så här istället!" Låt mig göra saker på mitt sätt och lämna mig ifred! Måste flytta långt härifrån. Har kollat efter lägenhet i Ljungby och jag hoppas verkligen att jag får en. Har hittat en som nog skulle vara perfekt, en tvåa med balkong och den har badkar också. Lagom långt till jobbet, lagom hyra, behöver inte planera så mycket för att kunna träffa J, behöver inte tänka på kattvakt...Det finns så många fördelar med att flytta till Ljungby så jag kan inte se varför jag inte skulle flytta dit. Visst, nu tror säkert alla att jag flyttar dit enbart för Js skulle men så dum är jag inte. Två veckor är ingen lång tid, need I say more. det blir en bit till mina vänner, men dom träffar jag ju inte så ofta ändå så när jag väl är hemma kan jag träffa dom. Spela kan jag ju ändå fortsätta med det tar ju barad rygt en timme till Hässleholm så det är nemas problemas.
Borde gå och göra nåt vettigt istället för att sitta här i min morgonrock och tycka synd om mig själv. Gör iofs inte det men livet kunde vara mer uppåt än vad det är. Ska nog ta mig in till stan och se om jag kan hitta nåt kul att köpa. Var visst inte katastrof att jag köpte en massa skivor för jag har ju fortfarande pengar kvar. Vilket är väldigt skönt ska jag tillägga! Ibland är det underbart att jobba....Börjar för övrigt jobba på onsdag igen och tro det eller ej men det ska bli kul att komma tillbak och tampas med alla jobbiga kunder. Lite trist är det dock att Jenny inte ska fortsätta jobba... Ska nog klara mig ändå! Jag brukar göra det på ett sätt eller annat. Ensam är stark heter det ju och det stämmer väldigt bra på mig. Trivs bra i min ensamhet!
